Sexnoveller & Orgasmer

3,6 miljoner läsare kan inte ha fel

Sexnovell 46 Tjejernas hämnd


sexig ung dam i bondage med rep

Tjejernas hämnd
Av Ulla-Bella de Sade

En sexnovell för tjejer

Sexnoveller & Orgasmer presenterar omsorgsfullt utvalda sexfantasier för tjejer
Alla berättelser är fiktion och skrivna av professionella skribenter
Alla personer på bilderna är fotomodeller och har inget samband med novell
en

Vad jag heter spelar ingen roll, men jag är arton år och ska berätta om de otroliga saker jag råkat ut för.

När jag börjar skriva den här berättelsen sitter jag i ett rum med galler för fönstren. Jag skriver på toalettpapper och måste gömma mina anteckningar under madrassen varje gång jag slutat skriva. En dag hoppas jag bli fri och kunna berätta min historia och då ska anteckningarna hjälpa mig att minnas.

I det här rummet finns två våningssängar, ett toalettbord med stora speglar, en byrå med våra underkläder, ett litet bord och fyra stolar. Vi är fyra tjejer som lever inspärrade här. Madeleine är söt som en ängel, där hon ligger och sover i den ena underslafen. De två andra tjejerna skäms och jag har lovat att inte avslöja deras namn. Men jag kan säga att den ena är blond och den andra rödhårig. Just nu är de i badrummet, som ligger i direkt anslutning till det här så kallade gästrummet, egentligen inget annat än en modern fängelsehåla.

Badrummet verkar ganska gammalt och är helt kaklat i grönt. Allt porslin är i samma gröna färg. Där finns ett badkar med handdusch, en toalettstol, ett handfat med spegel och en hylla för tandborstarna, hållare för våra handdukar, en papperskorg plus fyra bidéer. Det där med bidéerna ger en ledtråd till vad syftet med det här rummet är. Gallren för fönstren, både här och i badrummet, är en annan ledtråd. Men en besökare skulle nog tro att gallren ska skydda herrgården mot inbrottstuvar.

Gallren sitter på utsidan, så vi kan öppna fönstren och sola. Men Lilla Madeleine får inte sola, dom vill ha henne vit och fin i skinnet. Och dom, det är fyra äckliga, perversa och helt sjuka gubbar som håller oss som slavar här. Den allra värsta är minister i regeringen och de tre andra är riksdagsmän för samma parti

Politiker gillar tydligen tonårstjejer. Vi blev hitlurade med löften om att bli modeller. Dom handplockade oss en och en och jag törs nog påstå att vi ser tillräckligt bra ut för att bli modeller, så det verkade trovärdigt.

Men Madeleine är väldigt kristen och hade väl knappt onanerat eller kysst en kille någon gång när hon kom hit. Hon skulle aldrig visa sig i baddräkt frivilligt och blev regelrätt kidnappad och förd hit med våld, har hon berättat för mig.

Dom håller oss alltså som slavar och arbetet är alltid tungt, smutsigt och ofta helt meningslöst. Som att gräva en grop och sedan fylla igen den. Alltid utomhus och vi är alltid helt nakna, medan politikerna sitter i varsin solstol och tittar på. När vi plockar ogräs i potatislandet måste vi sitta på knä framåtböjda och svanka ordentligt, så dom kan sitta och glo på oss bakifrån. Förstår du nu att dom är helt sjuka?

Jag har insett att dom tvingar oss arbeta bara för att kåta upp sig så dom kan knulla oss mer. För knullar oss, det gör dom.

Om dom har haft ett normalt samlag med oss så får vi alltid ett dagen-efterpiller. Dom säger att det är för att vi ska hålla oss smala och fina. Maten tycks ha samma syfte, det blir nästan bara sallad och kokt fisk. Och så måste vi simma 500 meter i utomhuspoolen varje dag. Men ibland får vi vara med på deras middagar och då blir det rena lyxmaten – och massor av dyr champagne!

Men politikerna visar oss ingen respekt och pratar helt skamlöst om oss, som om vi inte var närvarande. Jämför oss med varandra, värderar och kritiserar. Och ofta handlar diskussionen om våra allra privataste kroppsdelar! Vi är bara leksaker för dom, har inget människovärde alls i deras ögon.

Herrgården ligger på en egen ö och enda vägen härifrån är med ministerns båt, men båten är alltid fastlåst i bryggan med stora kättingar och den där gubbdjäveln har alltid nyckeln i fickan.

När Madeleine kom hit hade jag redan varit här någon vecka. Madeleine var mycket blyg och verkade otroligt naiv, oskyldig och oerfaren. Och samtidigt väldigt förfinad, spröd och känslig. Just därför tyckte de perversa politikerna förstås att det skulle bli extra roligt att skända och plåga henne. Deras ögon lyste av förväntan och de verkade helt hypnotiserade av hennes ungdom och skönhet.

-Ni får inte ta mig, sade hon med nedslagen blick och klädsam rodnad, jag måste spara min oskuld till bröllopsnatten.
-Måste du så måste du, sade ministern. Då får vi rövknulla dig istället. Men nu vill vi se om din kropp matchar ditt ansiktes skönhet. Av med kläderna!

De tre andra folkvalda hade snart slitit av den förtvivlat protesterande flickan alla hennes vackra och dyrbara, men mycket sedesamma, kläder. Och jag kunde, som alla andra, konstatera att hennes välutvecklade kropp verkligen motsvarade hennes vackra ansikte. Madeleine var liten och späd, men hade samtidigt de rätta kvinnliga formerna. Hennes hy var ljus, nästan vit,  och hade en lyster som många modeller i hudkrämsreklam skulle ha avundats henne. Gubbarna var helt fascinerade och ställde sig runt henne, klämde, pekade och diskuterade säkert en kvart. Och den fruktansvärt blyga, helt nakna tjejen såg bara mycket, mycket olycklig ut.  Men om hon anat vad som väntade henne hade hon väl blivit helt hysterisk.

Nu skred gubbarna till verket. De var fyra mot en och den lilla späda Madeleine var helt hjälplös. Hon placerades stående på alla fyra på golvet och så började de knulla henne analt.

Flickans jämmer och klagande gjorde dem bara dubbelt så kåta och förstärkte deras potens och erektion. Först när hon gått två varv kände de sig färdiga. Objektet för deras förvridna begär låg på golvet, nedkladdad med sperma och helt förkrossad. Men ministern var inte nöjd.

-Ett hål är invigt, men ett återstår fortfarande.
-Men du lovade ju… började en av hans kumpaner.
-Än sen? Vi politiker är ju kända för att bryta våra löften, så jäntan får skylla sig själv om hon är så dum så hon tror på oss. Vakna! Upp med rumpan i vädret igen, nu ska du bli av med oskulden, flicka lilla! Skriv ett avskedsbrev till din mödom, hordjävel!

Ännu en gång ställdes Madeleine på alla fyra, men den här gången kämpade hon emot med alla sina krafter. Men tre par armar höll fast henne och ministern kunde obehindrat knulla hennes orörda skatt. Madeleine snyftade och kved, men dessbättre var det hela över på någon minut. Bara tanken på att få beröva en ung flicka oskulden mot hennes vilja hade gjort ministern upphetsad på gränsen till orgasm, så snart fick Madeleine ta emot sitt livs första sprut djupt inne i sin jungfruliga kropp.

Efteråt låg den så skamlöst skändade flickan gråtande och skälvande på mage. Ministern tittade lystet på den vackra kroppen som låg utsträckt vid hans fötter och gick och hämtade en piska. De första vinande slagen träffade den vita, utsökt formade lilla rumpan och snart var de båda skinkorna röda, heta och ömma. När den stackars flickan skrek av smärta eggade detta ministern våldsamt och fick honom att slå hårdare och hårdare.

Två politiker särade de smala, välsvarvade benen så han kom åt att piska lårens känsliga insidor. Det måste ha gjort fruktansvärt ont, Madeleine blev helt hysterisk och den tredje mannen måste trycka ner den sprattlande tjejen mot golvet. Sedan återgick piskan till den redan så plågade bakdelen. Ministern slog hårdare och hårdare, tills hon började blöda. Detta lugnade ministern, han gav henne ytterligare tre-fyra slag och lät sedan henne vara. En politiker skyndade sig att tvätta flickans sår med desinfektionsmedel. Inte av omtanke, men för att hålla deras lilla leksak i bra skick.

Men för ministern hade det roliga bara börjat. En ingång till hennes unga kropp återstod att besudla. Flickans ben bar inte, så politikerna fick hålla upp henne så ministern kunde tvinga in sin stora kuk i hennes lilla röda mun. Han tryckte in fingrarna i hennes kinder så hon tvingades öppna munnen. Ministern hade blivit våldsamt stimulerad av att piska henne och kuken var stenhård när han pressade in den i hennes mun och började knulla henne hårt och brutalt.

Ibland lät det som om Madeleine skulle kräkas och det var ljuv musik i den sadistiske mannens öron. Det hetsade upp honom så han snart sprutade i hennes ljuva, okyssta mun.

Äntligen bars den medtagna och halvt medvetslösa tjejen iväg för att få några timmars välbehövlig sömn. Men tyvärr var invigningen bara början på hennes mardröm, precis som den hade varit för oss andra.

Alla fyra blev vi regelbundet knullade och utsatta för olika perversa saker, som jag ska bespara läsaren. Männen var mycket uppfinningsrika när det gällde att såra och förolämpa oss tjejer, men deras språk lämpar sig överhuvudtaget inte för att återge här.
.

Flickan i sexnovellen

Istället ska jag berätta om hur allting plötsligt förändrades en dag. Vi låg nakna på bryggan och skurade den med våra tandborstar, medan männen satt i varsin solstol och hånflinade. Plötsligt svängde en stor båt, eller snarare ett mindre fartyg, runt udden och lade till vid bryggan. Som tur var gick de inte på grund.

Ur båten hoppade en snaggad tjej klädd i ett litet svart brottarlinne, stora camouflagebyxor och militärkängor. Hon såg ut som en typisk butchflata.

-Är det här S.C.U.M-lägret är? frågade hon misstänksamt.
-SCUM? undrade jag förvånat.
-Society for Cutting Up Men. Ett läger för feminister. Är det här inte Smultronholmen?

Det kom ett tiotal tjejer ur båten och ställde sig på bryggan, vilket fick Madeleine att plötsligt och oväntat våga prata.

-Feminister? Då gillar ni inte våldtäktsmän, vad?
-Skojar du? Om jag hade en våldtäktsman här skulle jag…
-Det har du. Fyra stycken. Dom har hållit oss som slavar här på ön och våldtagit oss. Och piskat oss, titta bara på märkena här på min stjärt. Se här!
– Jag gillar inte det jag ser och tror på dig, syster. Jösses flickor, jag tror det är lynchningsdags! Vi kom till fel ö, men vi kom visst rätt i alla fall. Vad säger ni, tjejer?

Det vällde ut unga kvinnor ur båten och snart stod ett fyrtiotal hotfulla, tuffa brudar på bryggan och stranden. Männen drog sig långsamt baklänges upp mot huset. Ministern började springa för sitt liv, men snubblade och överfölls av ett tjugotal uppretade kvinnor. Hans kläder singlade genom luften när de näckade honom. Fasthållen av flera förbannade kvinns fördes han sedan till henne som tydligen var S.C.U.M-tjejernas ledare. De andra männen blev också infångade efter kortare eller längre jagande i slottsparken.

Vi fyra tjejer blev däremot väl omhändertagna, fick kramar, badrockar och varsin drink. Sedan kändes allt bättre. Var mardrömmen verkligen över nu?

-Jag är inte rädd för att dö, sade ministern heroiskt. Svep min kropp i den svenska flaggan.
-Dö? Tror du att du ska komma undan så lindrigt? Ställ dig på alla fyra och bered dig på en aktersnurra, sade ledaren lugnt.

Ett kvastskaft visade sig fungera utmärkt som dildo och risken att vår plågoande skulle kunna njuta när han nu själv blev utsatt för ett övergrepp var minimal, insåg jag snabbt.

-Skrik som en gris, befallde ledaren.

Ministern visade sig ha vissa talanger som djurimitatör, även om de djuriska lätena blandades med ett och annat mänskligt ”aj”.

-Mer känsla, regisserade ledaren.

Tjejen som manövrerade kvastskaftet ökade takten och ministerns inlevelse när det gällde ljudeffekterna steg i motsvarande grad. Ledaren verkade nöjd och sade:

-Att rövknulla honom är helt okej, men att tvinga honom låta som en gris är ju nästan… GRYMT!

Jag skrattade till och insåg att det var första gången jag log eller skrattade, sedan jag kom till ön. Men nu var frihetens timme slagen och det skulle bli mycket leenden och skratt i framtiden.

När de andra våldtäktsmännen skulle få samma behandling fick ministern hålla i kvastskaftet. Det visade sig vara ett genidrag, skammen över att göra något så omanligt plågade honom mer än den fysiska smärtan nyss. Efteråt var all hans kaxighet och värdighet borta för alltid, åtminstone i våra ögon. Ja, det var mycket skrikande som grisar den dagen.

-Nu ska vi se om gubbarna kan joddla, sade ledaren när hon kom tillbaka från båten med ett basebollträ i handen. När männens redan ömma och svidande bakdelar fick stifta bekantskap med basebollträt kunde vi konstatera att samtliga kunde joddla. Jag gick ner till sjön och tog en simtur. Jag kände mig så fri och njöt av att höra joddlandet eka från ön mittemot. Njöt av att höra ljudet av rättvisa som skipades.

Det var Lilla Madeleine som kom på att vi skulle rulla dem i tjära och fjäder. I ett uthus hittade vi en dunk stenkolstjära, fast det finns impregnering av modernare slag. Fjäder fanns det hur mycket som helst i ministerns kuddar, duntäcken och dunjackor. Männen blev penslade med tjära från topp till tå, särskilt grundligt mellan benen förstås. Sedan kom fjädrarna som pricken över i:t.

När vi skrattat färdigt åt de fyra bisarra uppenbarelserna låste vi in dem i rummet med galler för fönstren. Det fanns vatten i badrummet och man kan leva utan mat en månad, så det var ingen brådska med att släppa ut våra ”tjära” fångar. Dom fick väl tvätta sig i bidéerna om det blev långtråkigt för dom.

På kvällen blev det stor tjejmiddag. Några tjejer som var kockar och kallskänkor fixade en fantastisk buffé, med all tänkbar slags lyxmat från herrgårdens imponerande livsmedelslager i frysar och förråd. Den välsorterade vinkällaren bidrog med ädelt vin av fina årgångar en masse. Musiken gick på full volym när vi dansade hela natten. Mest spelade låt: Alla som inte dansar är våldtäktsmän. Förstås.

Nästa dag lånade jag en mobil och ringde hem till min mamma. Nu kunde jag klara det utan att bryta ihop eller göra henne hysterisk. Jag berättade bara att modell-lägret varit en bluff, men att jag träffat en massa trevliga tjejer och haft kul ändå. Dom var äldre än jag och lovade ta hand om mig, kunde jag inte få följa med dem och segla? Som plåster på såren efter blåsningen med modellandet.

Till slut fick jag lov, mot löftet att ha flytväst på mig. Typiskt morsor! När jag kom hem skulle jag berätta allt för henne, men inte nu och inte över telefon.

Och våldtäktsmännen hade ju redan fått sina straff, så någon polisanmälan eller rättegång behövdes inte. Och om vi anmälde gubbarna skulle dom väl mot-anmäla oss för misshandel och olagligt frihetsberövade och en massa annat. Nej så roligt skulle dom inte få ha det.

Ja, ibland är nog en gammal hederlig lynchmobb det bästa sättet att skipa rättvisa. Och idag är jag en ung, fri kvinna som älskar sex och njuter av livet.

Det som hände där på ön har jag lämnat bakom mig och hela livet ligger framför mig.
.

glad tjej i novell

Fler sexnoveller

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 35 andra följare