Sexnoveller & Orgasmer

För tjejer som vill bli kåta. 6,5 miljoner klick.

SexNovell 116 Den sköna synderskan


sexnovell i bordellmiljö

En apelsinflickas dagbok del ett: Den sköna synderskan
Av Carl Jensen

Sexnoveller & Orgasmer presenterar omsorgsfullt utvalda sexfantasier för tjejer
Alla berättelser är fiktion och skrivna av professionella skribenter
Alla personer på bilderna är tecknade och har inget samband med novell
en

Staden som kallades Den Sköna Synderskan lockade och förförde. Med sin kyrktornstaggiga drakrygg skrämde den besökaren, samtidigt som skenet från fyratusen gaslyktor generöst lovade  värme och ljus alla nätter året runt. Stadens rensopade paradgator imponerade, men smutsen i Gamla Stans gränder var osundare och mer smittsam än komockorna hemma i byn. Staden attraherade och stötte bort, väckte förhoppningar och krossade drömmar. Men drömmar om mat för dagen och kanske ett bättre liv fick fattigt folk från hela landet att dras till staden som flugor dras till en sockerbit.

De barnrika torpen, statarlängorna och gårdarna i Annikas hemby höll på att avfolkas. De som kunde utvandrade till det stora landet i väster, där mjölk och honung rann. Alla andra som fortfarande var unga och friska gav sig ut på landsvägarna med huvudstaden som mål. Bara välmående bönder och de som var för gamla och sjuka att ge sig av stannade frivilligt kvar. Det var en folkvandring från det gamla till det nya, till staden, den stora världen och den ljusnande framtiden.

Männen i stadens fabriker kunde med lite tur tjäna två kronor om dagen. Det var mer än de unga kvinnorna tjänade vid sina symaskiner och vävstolar. En ung flicka kunde tjäna en halv veckolön på mindre än en timme om hon följde med en herre som hade råd att betala. För många blev frestelsen för stor och mången oskyldig flicka från landet slutade sina dagar som nedgången megära, kanske med någon skamlig sjukdom. Några lyckades bättre och blev hålldamer med egen våning i de nybyggda, ljusa och rena kvarteren. De flesta kvinnorna i staden hankade sig fram utan att sälja skatten de satt på, även om många fick barn utan att vara gifta och det fanns många hungriga munnar att mätta.

Men varken förr eller senare skulle staden ha så många prostituerade som när den moderniserades i rasande tempo och det nittonde århundradet sakta men säkert närmade sig sitt slut. Lovlighetsåldern hade nyligen höjts från tolv till femton år, barn skulle inte bli utnyttjade av vuxna. Men på stadens gator var inte alla så nogräknade. Unga flickor i nedre tonåren, till och med en del ännu yngre, bjöd ut apelsiner och sig själva till alla som ville köpa. För att bli registrerad på byrån skulle man ha fyllt femton år, men flickorna som saknade prostitutionsbyråns registreringsbevis hade inga svårigheter att hitta kunder. Många män i den växande staden var ogifta och de som hade råd köpte kvinnor på gator och bordeller. Även de gifta männen kunde tycka att de behövde lite omväxling ibland, eller så ville de göra saker som hustrun inte ställde upp på.

Det var en hård stad där ett människoliv inte var mycket värt. Ändå trodde de flesta att utvecklingen och den nya, moderna tiden skulle göra allt bättre. Att de skulle finna lyckan i rikedomens, eländets, kontrasternas och motsatsernas stad. Den stora hungersnöden 1860 var glömd, vandrarna från landsvägarna fortsatte att anlända i en oavbruten ström. Alla slukades de av staden på ett eller annat sätt.

Året var 1880 och detta var Annikas stad. Hennes drömmars stad.

Lungsoten hade tagit Annikas far och syskon. Sedan tog koleran hennes mor. Ingen bonde i byn behövde en lillpiga och det var bara landsvägen som återstod. Där hade Annika sett zigenare och tattare, luffare och annat patrask. Om hon kom till Stockholm skulle hon kanske få se en riktig neger, där fanns visst alla slags folk. Judar, tyskar och allt möjligt. Fattiga och rika. Horor och sutenörer. Idioter och skojare.

Och precis så var det. Men staden lät och luktade mer än hon hade väntat sig. Det stank värre än hemma i stallet och folk pratade inte, de skrek och hojtade. Men när Annika kom till de nya och finare delarna av staden var det helt annorlunda. Där flanerade damer i stora hattar och herrar i frack och hög hatt. Där fanns det skyltfönster, kaféer och varuhus. Hon hade till och med sett elektrisk belysning! En gatlykta som sken som en liten sol. Under den magiska lyktan var det lika ljust som på dagen och många nyfikna och halvfulla stod där för att bara njuta.

Hemma i byn fanns det inte ens en gatlykta. Elektrisk belysning skulle de nog aldrig få där. Man fick ta med sig en stallykta när man skulle gå på utedasset. Här fanns det inomhusdass i de finaste husen, påstods det. Annika förstod inte hur det kunde fungera. Det fanns visst isskåp och vatten i köken också. Och gasspisar. Annika skulle vilja se ett sådant kök. Allra helst som hembiträde förstås, det var vad hon hoppades att få bli i staden. Det enda hon kunde var hushållsarbete, men det var hon å andra sidan bra på. Hennes egen mamma hade lärt henne allt hon behövde veta. Till och med att vika handdukar och krusa örngottsband, så hon kunde sköta linneskåpet åt någon fin familj. Det skulle säkert ordna sig.

Det var sommar och Annika hade sovit gott i skogen på Södermalm. Det var fantastisk utsikt från bergen och där kände en flicka från landet sig hemma. Andra bostadslösa sov i hamnen under presenningar och lastkajer, men det tyckte hon verkade farligt. Till vintern skulle hon säkert ha plats i en familj, då skulle man frysa ihjäl om man sov på marken i Skinnarviksbergen.

Men dagarna gick och Annika började inse att det fanns alldeles för många unga flickor från landet, som sökte arbete som hembiträden. Hon hade varit på en arbetsförmedling och gått omkring och knackat dörr. Till och med stoppat fina damer på gatan och frågat om de behövde ett hembiträde. Men damerna blev mest bara irriterade. Det fanns nog för många som hon. Snart skulle maten och pengarna hon haft med sig vara slut. Vad ska en stackars fattig flicka göra då? Annika hade inte en aning. Och tigga ville hon absolut inte göra. Då skulle hennes mamma gråta i himlen.

Annika hade sett att flickor i hennes egen ålder sålde apelsiner på gatan. Ibland följde de med gubbar, det var väl deras pappor som kom och hämtade dem. Men papporna var fina herrar och apelsinflickorna var fräcka i mun och fräckt klädda. Med utslaget hår,bara axlar och halvnakna bröst drog de blickarna till sig. Annika förstod inte varför man måste se ut så om man sålde apelsiner. Själv dolde hon sedesamt sitt hår under en sjal, även om det egentligen var för varmt. Kanske tyckte apelsinflickorna det blev för varmt med vanliga kläder? Så måste det vara. På vintern skulle de nog klä sig anständigt som alla andra.

Apropå anständigt, på en gata hängde det halvnakna kvinnor i tjugoårsåldern i fönstren. De ropade till männen på gatan och sade att de skulle komma upp och hälsa på. Annika förstod att det var ett horhus. Där knullade dom och höll på, så mycket visste hon fast hon kom från landet. Det var lite obehagligt att folk kunde sjunka så djupt. Både kvinnorna som jobbade där och männen som gick dit för att knulla.

Annika hade hört att dom gjorde allt möjligt konstigt på horhusen. Stoppade in kuken i munnen och stjärten. Band och piskade varandra. Ibland knullade två flickor med varandra och gubbarna tittade på, men Annika förstod inte riktigt hur dom gjorde då. Hon hade sett hästar och kor para sig hemma på gården, men då var det alltid en hane och en hona. Inte två honor eller två hanar. Men hon hade hört talas om löskukar, kvinnorna som knullade med varandra använde kanske en löskuk? Körde in den i fittan och låtsades att den andra var en man. Så kanske det var. Men Annika visste inte mycket om sex, bara sådant som hon sett djuren göra och det hon hört pojkar prata om. Men det pojkarna sade behövde ju inte vara sant, förstås.

-Annika! Är det du? Vad gör du här?
-Kristina! Är det du? Jag kände inte igen dig, du ser ju ut som en fin dam. Vilken snygg hatt!
-Ja, man måste vara snajdigt risslad när man är stockekare, så inte folk tror mandrom kommer från vischan!
-Och du pratar som en stadsbo också! Går det bra för dig?
-Alla tajders! Jag kan tjäna flera kronor om dagen.
-Flera kronor? Skojar du? Så det är därför du har så tjusiga kläder.
-Man klagar inte.
-Vad jobbar du med?
-Passar upp fina herrar. Dom älskar unga flickor och ger en massa dricks. Ibland kan jag få en krona för att jag sitter i deras knä.
-Är dom gamla?
-Dom gamla är bäst. Akta dig för dom unga, dom är bara snåla. Och så vill dom gifta sig med dig.
-Usch då, skrattade Annika, men du är väl inte gift?
-Tror du jag har gått till kungs eller? Jag är faktiskt bara ett år äldre än du.
-Ja, det är klart. Men du ser så vuxen ut i dom där kläderna. Tänk om jag kunde få ett lika bra jobb…
-Lattjo att du frågar. Jag tror faktiskt jag kan skaffa en plats åt dig. Vi behöver en flicka till. Och jag kan gå i god för dig.
-Är det sant? Det låter som en dröm!
-Följ med mig så går vi till madam direkt, så hon får titta på dig. Tag av dig sjalen och släpp ut håret, du ser ut som en bonde. Du är ju riktigt söt om du piffar upp dig lite grann, det vet jag.
-Okej, då tar jag väl av mig sjalen då. Tur att jag tvättade håret i morse. I en tunna med regnvatten, då blir det extra mjukt och fint. Känn!
-Som silke. Madam kommer säkert att älska dig.

Så steg de två unga flickorna in på madams kontor och Annika neg blygt. Madam tittade på henne uppifrån och ner.

-Du är söt men för bonnig. En fin kropp, men går du upp ett par kilo får du lite mer kvinnliga former. Hur gammal är du?

-Femton… jag ska fylla.
-Fjorton år? Hmmm… egentligen ska du vara femton för det här men du får duga ändå. Och en purung flicka blir alltid populär hos de lite äldre. Välkommen till ditt nya hem. Och arbete. Var det nittio kronor vi sade?
-Hundra, sade Kristina allvarligt, hon kostar hundra.
-Det är mycket pengar, men nu är hon skyldig mig hundra kronor, som hon får arbeta av.
-Vem då? undrade Annika storögt.
-Du är verkligen från landet, vad? Men du lär dig nog snabbt. Från och med nu tar jag hand om dig och du gör bara precis som jag säger så blir allt bra.
-Det låter alla tiders, tant!
-Annika kan kalla mig madam.
-Ja, madam. Tack.
-Tacka mig inte innan du har sett vad som väntar dig.
-Det är ingen fara på taket, Kristina har berättat allt. Om att man ska passa upp gubbarna.
-Så bra då. Och du ser väldigt oskyldig och oerfaren ut, det gillar mina kunder. Välkommen till madam och hennes flickor.
-Tack så mycket, snälla madam.
-Kristina kan visa dig till ditt rum. Ja, du får dela rum med Jenny. Hon är arton år. Och flata, så ni ska nog trivas ihop.
-Flata? Jag vet inte vad det är, men det blir säkert bra.
-Ha ha, du är helt underbar min lilla flicka. Det är nästan så det tar emot att göra dig till en av oss, men jag har ju betalat dyrt för dig.
-Har madam? För att få ge mig jobb här?
-Just det. För att få ge dig jobb här. Tvätta av dig lite nu och gå och lägg dig. I morgon börjar allvaret.
-Jag längtar dit, utbrast Annika glatt.

-Och en sak till… började madam, alltså det här stället är ju… liksom… du har aldrig knullat förut, eller hur?
-Nej, det har jag inte gjort. Jag vill inte ha barn ännu.
-Alltså barn och barn… har du inte märkt att det blir väldigt skönt om man tar på fittan? Brukar du inte leka med den på kvällen innan du somnar?
-Nej, varför skulle jag göra det?
-Har det aldrig liksom pirrat och kittlat mellan benen på dig?
-Vad menar madam?
-Glöm det. Jag ska förklara en annan gång. Du kommer säkert att trivas här. Godnatt, min skatt.
-Godnatt, madam!

Då hade redan Kristina försvunnit ur rummet och ut på gatan. Med sin nyvunna förmögenhet nedstoppad i klyftan mellan de fina tonårsbrösten log den av staden redan förhärdade unga flickan belåtet för sig själv.

-Du är så söt så jag skulle vilja äta upp dig. Men det ska jag inte göra. Inte ikväll.
-Så roligt du pratar.
-Ikväll ska jag bara tvätta dig. Du är ju vacker som en prinsessa och måste vara ren och lukta gott som en prinsessa.
-Som Viktoria?
-Just det. Vet du att dom ska gifta sig?
-Nej, det visste jag inte. Hur gammal är hon?
-Lika gammal som jag. Arton år. Och jättesöt.
-Blir Gustaf kung då?
-Ja, när Oscar dör. Då kommer han att heta Gustaf den femte.
-Oscar?
-Dummer, skrattade Jenny, Gustaf förstås! När han blir vår nya kung heter han Gustaf den femte. Eller Gustaf V.
-Dom säger att han är homofil.
-Ja, det har jag också hört.

-Du, Jenny… vad är en homofil egentligen?
-Alltså… om jag tyckte om en pojke så vore jag inte homofil.
-Nähä.
-Men om jag tyckte om en flicka, till exempel dig… då vore jag homofil.
-Jag tror jag förstår. Skulle du knulla andra flickor med en löskuk då?
-Ha ha, kanske det. Du är gullig. Egentligen skulle du ha viktorialugg.
-Blir jag lika söt som Viktoria då?
-Mycket sötare. Och du kommer att bli jättefin när jag har rakat din fitta.
-Raka fittan? Skojar du?
-Nej, herrarna tycker om rakade fittor.
-Varför?
-Tja, dom kan se den bättre. Och så får dom inte hår i munnen.
-Varför skulle dom få hår i munnen?
-Det tror jag madam kommer förklara för dig. Hon gillar unga fittor… jag menar unga flickor.
-Ja, madam verkar snäll. Hon gav mig jobb fast hon måste betala för att få göra det. Det var väl snällt?
-Badbaljan står bakom draperiet. Nu hämtar jag rakkniven.

-Annika, jag är väldigt missnöjd med dig, sade madam strängt.
-Varför det?
-Du har fått klä upp dig, sminka dig och använda dyra parfymer.
-Jag vet och jag är så glad för det, madam!
-Jag har satsat en massa pengar på dig. Du måste bjuda till lite.
-Vad har jag gjort?
-Idag gav du en stamgäst en örfil. Du förstår väl att du inte kan göra så?
-Han tog mig på fittan!
-Vad säger du, flicka?
-Jag satte mig i hans knä för att vara snäll och då satte han handen under min kjol. Det är klart jag blev arg.
-Lilla vän, kunderna betalar för att få ta mina flickor på fittan. Och värre saker än så.
-Jag förstår inte, jag är verkligen trevlig mot gästerna och dom gillar mig skarpt.
-Ja, men du har inte betalt för att bara gå omkring och se rar ut. Kunden har alltid rätt.
-Det förstår jag inte.
-Då ska jag lära dig. Det är min plikt att straffa dig. Nu blir det smisk på stjärten, din olydiga jänta!
-Nej, slå mig inte! Madam får inte!

Den lilla späda tonårsflickan sprattlade snart hjälplöst i madams famn. Den medelålders kvinnan lade fjortonåringen över sitt knä och drog upp hennes kjolar. När det första slaget träffade den lilla fasta stjärten skrek Annika högt. Hon fortsatte protestera ljudligt och förtvivlat, medan smäll efter smäll hördes när madams fasta hand smiskade Annikas båda skinkor rödare och rödare, hetare och hetare, ömmare och ömmare. Snart trillade de första tårarna nedför flickans lilla kind. Hon kunde inte förstå varför madam gjorde så här mot henne. Annika hade alltid varit en duktig flicka och aldrig fått smisk. Nu, när hon var nästan vuxen, var det tydligen dags. Hon förstod ingenting och det hårda smisket blev mer och mer outhärdligt. Det sved och brände och av någon anledning hade fittan blivit så våt att det bara rann om den. Hennes fina underbyxor skulle bli alldeles genomblöta.

Annika bönade och bad att kvinnan skulle sluta, men hon slog bara hårdare och hårdare, under sammanbiten tystnad. Efter vad som kändes som en evighet upphörde äntligen bestraffningen. Snyftande och hulkande torkade Annika sina tårar. Skinkorna brände och bultade. Det gjorde hemskt ont, men samtidigt pirrade det konstigt mellan benen. Annika förstod inte vad som hände.

-Det räcker nu, Annika. Sätt dig upp och tacka för stryket.
-Måste jag?
-Nej, om du vill kan du få lika mycket stryk till. Välj själv.
-Tack… tack för stryket.
-Varsågod.
-Jag är så ledsen…
-Seså, min flicka. Upp med hakan! Den lilla svedan var för ditt eget bästa. Det är inga ben brutna. Imorgon kan du sitta som vanligt igen.

-Jag vill åka hem.
-Din vilja sitter i en talltopp i skogen. Och du tillhör mig. Tills du har arbetat av alla pengar du är skyldig mig är du min egendom.
-Jag förstår inte…
-Du behöver inte förstå något. Du behöver bara vara snäll och lydig och göra som jag säger.
-Jag… jag ska försöka, snyftade Annika ynkligt.
-Bra. Och nu ska jag lära dig vad det innebär att vara kvinna.
-Kvinna?
-Ja. Du är ingen barnunge längre. Du är nästan femton år. Skulle kunna få egna barn om du ville. Du är en ung kvinna nu, Annika.
-Vad betyder det?
-Att du kan ha en väldig massa glädje av din kropp. Som vi kvinnor kan.
-Jag fattar ingenting.
-Nej, men jag ska lära dig. Ta av dig kläderna och lägg dig på sängen. Själv behöver jag ett par glas punsch innan jag kör igång, jag är alldeles torr i munnen. Seså, raska på!

Annika var fortfarande ledsen, men gjorde som hon blivit tillsagd. Klädesplaggen föll till golvet ett efter ett och snart stod tonåringen naken mitt på golvet. Fittan var fortfarande fuktig och det var lite kladdigt på insidan av låren, där de mystiska safterna nyss flödat så ymnigt.  Den oemotståndligt söta flickan lade sig på rygg på sängen, försökte lägga sig så det inte blev någon tyngd på den ömma stjärten och undrade vad som skulle hända nu. Men hon ville inte ha mer smisk och tänkte inte trilskas.

När madam kom tillbaka fick Annika sin första överraskning. Den mogna kvinnan kysste henne på munnen som om de varit ett älskande par. Annika tyckte om det, särskilt när madam stoppade in sin tunga i hennes mun. Annika provade att använda sin egen tunga och det kändes riktigt bra. Kanske skulle den här lektionen bli ganska rolig, trots allt? Visst kändes det konstigt och lite förbjudet att kyssa en annan kvinna, Annika var inte helt fånig och visste en del om blommor och bin. Men flickor skulle kanske också kyssa varandra? Annika visste ju inte så mycket om de vuxna nöjena. Och madam hade ju sagt att unga kvinnor ska lära sig ha glädje av sina kroppar. Det är väl något man ska göra när man blir stor.

Sedan kom den andra överraskningen. Madam började kyssa Annikas nakna bröst. Hon slickade och sög på bröstvårtorna så det pirrade ända ner i tårna på flickan. Bröstvårtorna reste sig och blev lika styva som de brukade bli när Annika badade i kallt vatten. Madam fortsatte slicka båda brösten länge, länge och Annika låg bara och kände allt som hände i hela hennes kropp. Det var som om fittan längtade efter att man skulle röra den och Annika satte sin hand mellan låren för att lindra den ljuva plågan. Då log madam belåtet och flyttade sitt huvud nedåt.

Annika trodde inte sina ögon när den äldre kvinnan satte sitt huvud mellan hennes brett särade ben. Och sedan började hon slicka hennes fitta! Får man verkligen göra så? Och nu började det hända saker. Annika blev alldeles varm, som om hon haft feber. Hon började flämta och hjärtat bultade snabbare och hårdare, som om hon skulle ha sprungit hem genom skogen när det var mörkt och hon inbillade sig att trollen var efter henne. Men Annika låg bara stilla och ändå hände allt det här med henne.

Och det var fruktansvärt skönt, nästan så skönt så det gjorde ont. Madams våta, mjuka tunga cirklade runt i hennes blöta fitta och koncentrerade sig mer och mer på den glödande, bultande punkten där det kände allra skönast. När Annika blev slickad där kunde hon inte ligga stilla och tyst längre. Den unga flickan vred sig som en mask och stönade högt med bordellmammans intensivt arbetande tunga i sin nyrakade och oknullade tonårsfitta. Annika släppte all kontroll och lät det som hände hända.

Det var som om först den glödande punkten där nere och sedan hela underlivet exploderade av lycka. Hela kroppen spändes som en båge och Annika gick upp i brygga. Det ryckte och drog i fittan, benen, tårna, magen och överallt. Bröstvårtorna värkte av kåthet och den lilla flickan trodde nästan de skulle spricka av njutning. Men så småningom sjönk upphetsningen och efterträddes av en skön trötthet och en loj lyckokänsla som fick Annika att le belåtet för sig själv. Om det var så här att vara kvinna så var det helt underbart!

-Sådär, min flicka. Nu vet du varför man ska ta sig själv på fittan. Eller låta en annan flicka slicka den.
-Eller knulla, sade Annika självsäkert. Nu förstod hon plötsligt varför folk hade sex även när de inte ville göra barn.
-Duktig flicka, nu förstår du varför vi kvinnor knullar så mycket, eller hur?
-Ja. Men jag har ju inte gjort det ännu. Med en pojke, menar jag.
-Nej, men det ska du får prova. Jag lovar.
-Tack, det var snällt.
-Det är jag som ska tacka, min lilla skatt. Du och jag ska tjäna mycket pengar på din fina fitta.
-Det hoppas jag också.
-Och det är väl bättre att du gör det här än att du går på gatan som apelsinflicka. Eller hur?
-Självklart. Och madam, nu har jag kommit på en sak.
-Vadå?
-Jag vet vad det här är för sorts ställe, log Annika hemlighetsfullt.
-Verkligen?
-Ja, det är ett horhus. Folk knullar och håller på.
-Vilken smart flicka! Och du ska få titta på och se vilka konstiga saker folk gör. Vi har titthål i väggarna, så jag ska kunna se att ingen är stygg med mina flickor. Du ska få titta in i de olika rummen. Jag lovar att det blir lärorikt för en ung och oskyldig flicka från landet som du.
-Tack, madam. Det ska bli roligt. Vad gör dom?
-Det ska du bli varse. Och jag lovar att det inte finns några gränser när det gäller vad fina herrar betalar för.

SLUT PÅ DEL ETT
.

Läs fler sexnoveller här

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s